What if?
Vissa människor hugger sig fast i ♥:at medans andra försvinner lätt som en fjäder. Jag har en person som har huggit fast sig i mitt ♥.
Om jag ser personen i fråga på stan blir mina knä svaga och mitt ♥ börjar slå snabbare. Men ändå vet jag - Den personen kommer jag aldrig bli lyckligt kär i.
Jag hade personen rakt framför mig men ändå var jag tvungen att gå bort från den. Innerst inne vet jag att det jag gjorde var rätt. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka: Tänk om.
Men så har det alltid varit och kommer nog alltid att vara. Eller? Jag kan inte låta bli att tänka så. Sen så är jag familjens lilla grubblare också. Ibland går grubbel över i panik. Oftast om jag går vilse ensam eller om en ring har fastnat på mitt finger och jag inte får av den. Jag förstår inte folk som bara kan vara lugna i sådan situationer och hanter dem lugnt. Jag förstår verkligen inte det!
Jag får panikattacker med krampor i magen och kallsvettningar. Jag blir rent hysterisk. Jag vet dock varför det har blivit på detta viset. Men den historian får ni läsa en annan dag. =)
Nu fick ni läsa lite mer om mig..
/Sisterhoodfashion
Aldrig lätt med olycklig kärlek, och när du blir orolig tänk: "vad gör detta om hundra år?" för egentligen är det inte så mycket som i slutändan är så farlig.
Förstår precis hur du menar! Det där med att vara olyckligt kär. Varför kan man inte bara sluta vara kär i någon. Man vet att det aldrig kommer att bli som man vill, eller att han kommer känna likadant så varför kan man inte bara glömma känslorna? :S
Fint att dela med sig om sånt! Känner igen mig i det om kärleken. Också varit olyckligt kär men visste att jag inte skulle bli lycklig innerst inne om det blev vi. Varför blir det så jobbigt?
"vad gör det om hundra år?" Jag HATAR det uttrycket. För vad FAN gör det påvägen dit? Det är ju det som är det jobbiga. Eller hur? (kom på under en resa till ayia napa där jag träffa The one som är ett rövhål!)
tänk om är jobbigt, grubbel suger. men ibland blir man lite klokare ibland bara mer förvirrad. livet är knasigt!!
www.honsomler.tjejsajten.se
Olycklig kärlek är som en vagel i ögat :(
man får försöka att inte grubbla för mycket men det kan vara svårt.
jag menade med det uttrycket "vad gör det om hundra år?" inte olycklig kärlek utan mer den starka oro hon skrev om i inlägget... Jag menar, vad gör det om hundra år om hon tar på en ring som hon inte får av? Hon får antagligen betala den sen få klippt upp den, men vilken skillnad gör det i världshistorien? Så menade jag!
jag känner igen mig i det du skriver. kärlek är inte alltid lätt!
